Kvinnorna på Norra Latin

av Kjell Weinius

LÄRARE

Lärarkandidater

De första kvinnorna man träffar på i de undersökta skrifterna var lärarkandidater. Den allra första dyker upp i RÅ 1886-87, filosofie doktor Ellen Fries. Hon återfinns under rubriken ”lärarekandidaternas profårskurs”. Där noteras att Ellen Fries under höstterminen påbörjat kursen men att hon ”för sjukdom nödgades i Oktober månad afbryta kursen”. Hon återkommer dock 1889 och slutför kursen året därpå.

Det kan finnas anledning att säga något mer om Ellen Fries. Wikipedia meddelar att hon var född 1855 och tog studenten 1874, tre år efter Betty Pettersson, den första kvinnliga medicine doktorn i vårt land. Efter studier vid Uppsala universitet från 1877 blev Fries den 31 maj 1883 Sveriges första kvinnliga filosofie doktor. Efter genomgången provårskurs undervisade hon i historia vid Wallinska skolan och senare även vid Åhlinska flickskolan, där hon organiserade skolans nystartade gymnasium och blev studierektor. Under de sista 15 åren av sitt liv engagerade hon sig också i den framväxande kvinnorörelsen och skrev artiklar i flera svenska tidskrifter och tidningar. Hon avled år 1900.

Genom att Ellen Fries tvingades avbryta sitt provår blir fil. kand Helga F. Linder den första kvinnan vid NL att vår- och hösttermin 1888 genomgå provårskursen. Efter dessa två pionjärer dröjer det ända till 1898 innan ytterligare en kvinna genomgår kursen. Sedan är det just som lärarkandidater man med kortare eller längre mellanrum hittar kvinnor i NL. Läsåret 1915-16 genomgår två kvinnor kursen, vilket också är fallet följande läsår och läsåret 1925-26 finns hela sex kvinnliga lärarkandidater.

Vikariat och tjänster

Så vitt jag kunnat se, dröjer det ända till 1911 innan det i RÅ noteras att en kvinna, fil. mag. Signe Liljecrantz, vikarierar i skolan några veckor under höstterminen. Hon påbörjar samtidigt provårskursen denna termin och avslutar den på vårterminen. Även under de följande tio till tolv åren är det inte ovanligt att lärarkandidaterna, såväl manliga som kvinnliga, får kortare vikariat under sina provårsterminer.

Höstterminen 1922 avslutade fil. mag. Ellen Sjöfors sin kurs. Därefter vikarierade hon 5 timmar per vecka under hela vårterminen. Detta torde vara den första kvinna som fått ett så långt vikariat vid NL. I december 1924 noteras i RÅ att fil. mag. Karin Bergström vikarierar. Bergström verkar vara den första kvinnan som vikarierar utan att vara eller ha varit lärarkandidat.

Inte förrän efter 46 års verksamhet får en kvinna en egen tjänst vid NL hela läsåret 1926-27. Fil. kand. Thyra Ulrika Oettinger förordnas som vikarie. Kanske började därmed under 20-talet andra behov att göra sig påminda på skolan. I RÅ 1929-30 noteras att ”En damtoalett har inretts i nedre våningen.” Kan det vara så illa att kvinnorna hänvisades till en toalett i källarvåningen?

Det är dock för mycket sagt att Oettingers förordnande genast resulterade i fler kvinnor vid skolan. I ytterligare tio år figurerar kvinnor oftast bara som lärarkandidater eller som vikarier för kortare perioder. I slutet av 30-talet och början av 40-talet får dock då och då en kvinna tjänst för hel termin eller hela läsåret. År 1938 blir Emy Rosell den första kvinna som får en extra ordinarie tjänst vid skolan. Sedan är det åter igen stiltje på denna front till slutet av 40-talet. Då utnämns filosofie magistern Anna-Greta Eklund till ordinarie adjunkt från den 1 juli 1949. Hon var vid den tidpunkten även den yngsta ordinarie befattningshavaren vid skolan, född 1915. Hon behöll tjänsten till 1968.

Trots sin ringa ålder hade Anna-Greta Eklund hunnit med åtskilligt i sitt liv. Hon föddes 1915 i Nederkalix, tog studenten i Luleå 1934, skrevs in vid Uppsala universitet och blev fil. magister där 1938. Efter två år som extra adjunkt vid läroverket i Luleå (1939-41), diverse vikariat i Stockholm under 1940 talet och provår vid NL 1944-1945, blev hon först extra adjunkt 1945-1947 och därefter extra ordinarie adjunkt 1947-1949, allt vid NL. Hon gifte sig 1941 med laboratorn, fil. doktor (i Uppsala 1946) Sigvard Eklund, f. 1911 i Kiruna, död 2000. Åren 1961-1981 var Eklund generaldirektör för det internationella atomenergiorganet IAEA. Paret fick tre barn födda 1943, 1946, 1947. Anna-Greta avled 20 febr. 2000.

Under 1950-talet kommer det alltfler kvinnliga lärare till skolan. Den första ordinarie lektorn tillsätts 1954, fil. doktor Brita Hellenius Olsson, och 1960 finns det 17 tjänstgörande kvinnor av totalt 58 lärare vid NL. År 1968, ett märkesår för såväl NL som för alla andra läroverk, nämligen det sista året för studentexamen, blir ett märkesår även på det sättet att den kvinnliga andelen av lärarkåren är 50% enligt skolkatalogen: 2 ordinarie lektorer (f.ö. de enda kvinnliga lektorerna under skolans drygt 100-åriga tillvaro), 11 ordinarie adjunkter, 18 övriga, totalt 31 kvinnor av 62 lärare totalt.

Andra befattningshavare

Förutom lärarkandidater och lärare finner man få kvinnor omnämnda i RÅ eller SK förrän på 1960-talet. Den 1 januari 1945 förordnas Astrid Stigmar att vara skolsköterska vid NL; först 1949 blir hon ordinarie innehavare av tjänsten. Det verkar faktiskt inte som om någon sådan funnits tidigare. En skolläkare hade dock NL haft ända sedan starten, en man naturligtvis!

I SK 1949 förekommer en ny befattning vid skolan, Kanslibiträde. Tjänsten innehas av ”Björlingsson, Karin U., Fru.”. (min kurs.) Tjänstebeteckningen ändras efter några år till Kansliskrivare.

I samband med att en ny matsal byggts i suterrängvåningen i norra ljusgården, noteras också för första gången en Föreståndarinna för skolbespisningen, Ingeborg Eklund. Från 1955 kallas hon i stället Husmor för skolfrukosten och till sist endast Husmor.

Till slut kan noteras att 1964 inrättas i NL en tjänst som skolpsykolog och 1966 en som föreståndare för läskliniken. Endast kvinnor förordnas på dessa tjänster under resten av NL:s tillvaro.

ELEVER

Fram till 1961 fanns endast manliga elever, ofta benämnda lärjungar eller gossar, i skolan. Nu blev NL en samskola och fick också grundskola, omfattande fyra klasser i åk 7. På elevsidan såg första året ut så här: I gymnasiet 58 flickor av totalt 620 elever, i realskolan endast pojkar (251), i grundskolan 48 flickor av totalt 126. Fram till 1966 listades de manliga och kvinnliga eleverna var för sig i varje klass i skolkatalogen, de manliga först.

Diskussionens vågor hade gått höga om flickornas inträde i de manliga bastionerna. Lärarkåren påstods vara helt emot tanken. Om detta vet jag intet. Det var dock inte länge sedan jag hörde någon påstå, att halva lärarkåren vid NL slutade, när flickorna gjorde sitt intåg. Så var det givetvis inte. Men i SvD hade sign. Kajenn (Caj Lundgren) redan den 20 december 1959 skaldat:

För de allra flesta pojkarna var flickornas ankomst mycket välkommen. Jag vet, för jag var där!

Med anledning av att flickorna så småningom också började deltaga i föreningen Norra Latinares möten skrev redaktören Ernst L. Ekman (student i NL 1922) en artikel i föreningens tidskrift med titeln ”Evas inträde i paradiset” (april 1968). Han menar att det på hans tid i skolan skulle ”ha varit en omöjlig, ja otänkbar” revolution. Han berättar vidare: ”’Kan ni tänka er flickor i Norra Latin?’ utropade en gång under diskussion i sällskapet Concordia Föreningen Norra Latinares nuvarande ordförande, och det var en retorisk fråga som inte behövde något svar på den tiden.” Längre fram i artikeln skriver han att (1961) ”de första unga damerna blygt trippade in i Norra Latins överväldigande ståtliga byggnad, lyckliga men osäkra och varmt hälsade av en jublande majoritet av pojkarna.”

Kurator Sigge Bruce berättade en gång att det blev mycket vanligt att pojkar gjorde sig ärende in till hans expedition. Något särskilt viktigt hade de inte på hjärtat, men de dröjde sig gärna kvar och passade på att bläddra i fotokatalogerna, troligen för att ta reda på namnet på någon flicka!

Vid läsårets början 1962 fanns 1 021 elever inskrivna (814 gossar och 207 flickor). Det är det högsta antalet under NL:s hela tillvaro. Efter detta år minskar elevkullarna stadigt.

Läsåret 1966-67 började det som då ofta kallades ”det nya gymnasiet”. Detta år var också en milstolpe i NL vad gäller jämlikheten mellan könen, såväl i lärarkåren som bland eleverna. Det fanns 897 elever vid höstterminenens början (448 gossar, 449 flickor). Flickorna alltså i knapp majoritet! På lärarsidan fanns totalt 74 tjänstgörande varav 38 kvinnor. Kvinnorna alltså i knapp majoritet även här!

Så jämställd blev aldrig skolan igen. Redan läsåret därpå fanns 377 gossar och 472 flickor. De sista åren, 1977-1982, fanns varje läsår mer än dubbelt så många flickor som pojkar. Man kan spekulera om skälet till denna snedfördelning. Från början av 1970-talet genomfördes ett timplaneexperiment vid NL, den s.k. koncentrationsläsningen. Den blev snabbt populär bland elever i stockholmsregionen och betygspoängen för intagning till skolan sköt i höjden. Inte oväntat var det därför fler flickor än pojkar som togs in. Kanske finns flera förklaringar.

”Herrar lärare …”

Till slut kan jag inte undanhålla läsaren en pikant detalj som kan hittas i årsredogörelserna 1910-1961.

År 1909 fick NL en ny rektor, John Kjederqvist. I hans första årsredogörelse meddelas inför nästa läsår: ”Herrar lärare (min kursivering) sammanträda nämnda dag kl. 9.30 f.m.” Detta var en helt rimlig formulering, det fanns bara manliga lärare då. Men formuleringen kom att hänga med länge. Även rektor Axel W. Ahlberg använder den, trots att det under hans tio år på posten (1929-39) nästan varje år finns minst en kvinna i lärarkåren, låt vara ingen ordinarie. Rektor Sven Norrbom behåller ”Herrar lärare …” fastän det under hans tid 1939-56 tillsätts säväl en ordinarie lektor som adjunkt med kvinnor. Ja, även Torsten Sävborg, rektor 1956-68, använder ”Herrar lärare …” de första åren av sin rektorstid, under vilken bl.a. hans hustru var ordinarie adjunkt! Inte förrän i den allra sista RÅ 1960-61 skriver Sävborg inför nästkommande läsårsstart: ”Herrar och Damer lärare sammanträder nämnda dag kl. 9.30.”