Att fÃ¥ komma till “Sommis” och leva i en pojkstad.
Av Pär Frank och Lars Sundin
“Föreningen Norra Latins Sommarhem har till uppgift att anordna lantvistelse under ferierna och skolresor för lärjungarna vid Högre Latinläroverket Ã¥ Norrmalm i Stockholm; att för detta ändamÃ¥l ekonomiskt understödja lärjungar, som därav äro i behov, samt att mottaga och förvalta medel, som ställas till föreningens förfogande.” SÃ¥ stod det i den första paragrafen i Stadgar för Föreningen Norra Latins Sommarhem, antagna vid konstituerande sammanträde den 17 mars 1938. “Lärjungarna”, grabbarna, sa förstÃ¥s oftare “Sommis” än det officiella Norra Latins Sommarhem. Namnet “Sjövik”, efter själva egendomen i Marum pÃ¥ Björkö-Arholma i Roslagen, använde man ocksÃ¥, men efter nÃ¥gra Ã¥r allt mindre. In pÃ¥ 50-talet kan man faktiskt säga att begreppet “Sjövik” inte användes alls, det försvann, men bara för att sedan Ã¥terupplivas under 60-talet.Det i sin tur för generationer av “pensionärer” välkända begreppet “Pojkstaden vid Ã…lands hav” kunde man första gÃ¥ngen se i tryck 1943 i reklambroschyren, som frÃ¥n det Ã¥ret fick en mer pÃ¥kostad layout. T ex var förstasidans foto signerat den välrenommerade fotografen Kerstin Bernhard, förresten granne till Sjövik. Varje Ã¥r distribuerades broschyren inte bara till norralatinarna utan ocksÃ¥ till eleverna i nÃ¥gra andra, i första hand stockholmsläroverk.
Ansökningarna om plats pÃ¥ Sommarhemmet kom oavsett om familjerna hade eget sommarställe eller inte. Med sitt renommé och sin pedagogiska inriktning upplevdes inte Norra Latins Sommarhem som nÃ¥got slags “sommarparkerings-nödlösning”. Som mest genom Ã¥ren var antalet pensionärer ett par 50-talssomrar uppe i drygt 110 läroverkskillar inom Ã¥ldersspannet 12 till 17 – 18 Ã¥r. Enligt uppgift betraktades ocksÃ¥ Sommis vid den tiden som det till deltagarantalet största enskilda seglarlägret i landet.
Undrar om det funkar att skicka en kommentar här?
Om det gör det, så bör möjligheten tas bort.
Likaså Facebook och Tweet